Nobbans

Underbara, mysiga bästa Freja. Tänk vad livet förändras. Vem kunde tro det förra fredagen att vi en vecka senare skulle sitta här med vårt mirakel? Absolut inte jag, som räknade med att gå över tiden. Å andra sidan förväntade jag mig inte heller att bli inlagd i Sunderbyn på fredagen heller. Jag trodde jag skulle göra de vanliga med blodtrycksmätning och ctg fast specmödra skulle ta över från mvc. Men, där låg jag med ett undertryck på 105-115 och blev inlagd på bb. I övrigt mådde jag bra, förutom all vätska jag samlat då förståss. 

Jag var helt säker på att få fara hem på lördagen och blev helt förstörd när jag fick veta att jag blir kvar minst till söndag. De var ju tvungen hålla koll på blodtrycket när jag hade börjat med blodtryckssänkade medicin. Och ctg gjordes det 4-5 ggr om dagen. Allt för att hålla koll på lillbebisen och mig. Det nämndes igångsättning i snabbaord när jag hade lite fostervatten. Men de var då och den gången under lördagen, och därför inget jag vågade tro på.


På söndagmorgonen fick jag första hinten om att jag skulle bli igångsatt på riktigt då en av barnmorskorna kom och se "Ja, då ses vi väl kanske på förlossningen ikväll!" Okej, ringde Erik och sa att det blir nog inget jobb till veckan. Jag fick min första tablett och sen var det en evig väntan. Vi visste det kunde ta flera dagar innan något hände, och vi räknade nog båda två med att det skulle ske först mot mitten av veckan. Tro att jag blev förvånad då jag faktiskt öppnat mig 3 cm efter några timmar. Men då bestämde de sig för att inte göra något mer förens måndagen.

Måndagmorgon fick jag stiga upp tidigt för att gå över till förlossningen. Fick ännu en tablett och räknade inte med att det skulle hända särskillt mycket. Erik var kvar hemma i byn och vi bestämde att han skulle komma först på eftermiddagen "eftersom de ändå blir bebis tidigast ikväll eller i natt"  Jodå. 15.15 gick mitt vatten, och sen bar de av i en väldig fart. 2 timmar 45 minuter senare låg Freja på mitt bröst.
Erik snabbade sig in och jag låg redan med lustgas när han kom in på rummet. Jag fick in middagen på rummet, och de propsade på att jag skulle äta för att smärtan skulle bli lättare att hantera om jag var mätt. Men jag kunde inte ens plocka upp besticken så Erik fick mata mig med hela fyra småsmå tuggor. Sen var det dags för Frejas ankomst! Jag hade en underbar barnmorska - Eva Schilken, och en suverän undersköterska - Maria Norberg. Guldstjärna till dem!

Allt gick så fort, och jag tror varken Erik eller jag hann vara med riktigt. Där satt vi med vårat lilla knytte och var föräldrar helt plötsligt. Underbart och väldigt omvälvande. Jag var riktigt pigg och kunde inte förstå att man kunde må så bra efter en förlossning. 

Nu har vi varit hemma i två dygn och börjar lära känna våran lilla tjej. Vi myser mestadels och jag är så lycklig. Fäller några tårar av lycka varje dag när jag tittar på henne. Kan inte riktigt förstå att hon är våran bebis? Att vi faktiskt får ha kvar henne här hemma! 

Idag har jag dock haft ett bakslag. Inget fungerade på morgonen. Freja ville inte bli ammad och vi skulle iväg på 3 dagar koll på i Piteå. Jag grät och grät för att jag inte kunde amma mitt barn. Fick inte fast henne i babyskyddet och grät ännu mer. Tårarna rann hela vägen in till Piteå och fortsatte när jag förklarade för barnmorskan där. Hon försökte hjälpa mig men det fungerade bara inte. Det blev tal om att lägga in mig i Sunderbyn igen för att få igång amningen under helgen, och jag bröt ihop totalt. Nu slutade det trots allt med att jag fick fara hem med en bröstpump på lån under helgen, då det inte är mängden mat som är problemet. Vilken otrolig lättnad att få fara hem! Nu i eftermiddag/kväll har amningen funkat kanonbra igen och allt känns genast mycket bättre!

Nu ska jag tillbaka till soffan och beundra min tjej som ligger och sover i vaggan. Hon är så fin, så fin!