Arbetslös igen

Så var jag arbetslös återigen. På deltid förvisso, men eftesom min procent jag jobbar är så låg så känns det som att jag är heltidsarbetslös. Egentligen har jag vick fram till på söndag, men iom att helgen är ledig så anser jag mig som arbetslös. Nåja, julhandeln drar ju snart igång och jag hoppas verkligen att jag får jobba lite extra då.

Ikväll har vi varit hos Nettan och Martin och sett Idol. Kändes som att rätt person åkte, nu hoppas jag bara att rätt man ryker nästa vecka också. Nu känner jag att ögonen är riktigt trötta, de svider och jag vill helst bara gnugga dem allt jag kan. Så snart väntar sängen.

Förresten har Vilja börjar löpa. Lilltjejen blir stor. Det var väl på tiden att första löpen kom, hon är ju faktiskt 13 månader. Jag var faktiskt och köpte henne ett värmetäcke igår, men det var ingen hit. Tror aldrig hon tyckt så illa om matte som då. Stackaren ville inte röra sig med det på mer än nödvändigt. Det blev några staplandes steg, och sitta vägrades totalt. Benen var totalt utspända, de gick knappt att rubba henne. Så det åkte tillbaka idag. Böt det till en ny Biabädd istället, så nu har vi äntligen en på varje våning. Bra det, så jag slipper köpa ännu fler billibäddar på Rusta åt henne. De håller max två månader så är de jätteskitiga eller så lyckas hon spy över dem. Bia är bra, bara torka av. Eller skölja i duschen som hastigast. Men visst, de kostar typ 600:- styck istället. Dock helt klart värt det.



Förresten berättade en kollega på jobbet något fränt idag om flattar. (Han blev förövrigt helt kär i Vilja när han träffa henne i veckan, han har haft flatte förr själv. Given hundvakt där!) Tydligen har alla flattar exakt samma rörelsemönster, och de känner igen om de möter en annan flatte på långt håll just pga av rörelsemönstret. Tydligen är flattar ensamma om att hela rasen har samma rörelser. Spelar visst ingen roll om det är en 10 årig hund som möter en valp, rörelserna är detsamma. Kan iof förstå det lite grann med tanke på att hela kroppen svänger som en pendel. Nåja, svår att förklara såhär i efterhand, men det var vädligt fascinerande. Eller hur det stavas.

Nej, gonatt nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0