Nobbans

Jo, jag vet att man ska vara tacksam för allt jobb man får, men idag blev det nästan för mycket. Hade så sett framemot min lediga dag imorgon eftersom jag ska jobba resten av veckan, borsett från fredagen då. Så imorgon och fredag skulle vara mina enda lediga dagar innan jul. Så kommer det, att jag behövs imorrn. Jag höll på börja gråta där jag stod. Jag har så mycket jag skulle behöva fixa innan jul, och jag kommer inte hinna på en fjuttig dag. Hade verkligen behövt vara ledig imorrn. Nåja, jag lyckades hålla tårarna där jag stod, men när jag kom hem brast det. Erik fick utstå ett riktigt hulkande sina sista minutrar hemma där jag förklarade för han att jag behöver verkligen vara ledig för att hinna ditt och datt innan jul. Stackarn, han måste ju trott jag var psykist sjuk som grät så över att jobba en extra dag. Nästan så jag tror det själv också. Fast det känns tungt, minst sagt. Trots att vi inte ska vara hemma på julafton är det ändå en del som ska vara färdigt tills dess.

Usch och fy, det låter som att jag inte alls vill jobba nu i bloggen här känner jag. Men jag vill visst jobba. Dock vill jag få vara ledig nån gång också. Jag är mer på bygget nu än vad jag var när jag jobbade 85%. Då var jag iaf ledig varannan helg. Nu är jag ledig typ en dag i veckan. Nån gång två dagar, men då är de spridda dagar också. Jag behöver två dagar ledig nån gång då och då för att samla ihop mig lite. Så är det bara.
Men självklart är jag jätteglad att få jobba, jag får ju som ett schema för några veckor framöver varje gång. Men det blir alltid att nån av mina lediga dagar ryker, eftersom jag är inhoppare när nån blir sjuk också. Trots att jag jobbar mina helger och på en kollegas schema. Och det tär i längden. Tyvärr.

Nu ska jag hoppa i säng, för ögonen blir alltid så tunga efter tårar plus att huvudvärken kommer som ett brev på posten också. Så gonatt på er.