Imorgon.

En dag kvar. Jag kan inte förstå det. Det känns overkligt på något sätt även fast jag vet att för tillfället är det så det ser ut.
Det är med blandade känslor, minst sagt. Jag vill ha ett jobb, men, jag vill egentligen inte sätta min fot där igen. Inte som det känns nu iaf. Det ändras väl kanske. Men jag vill helst ha ett annat jobb nu.
Det spelar liksom ingen roll hur det här kommer sluta känns det som. Antingen får jag gå på mina helger tills vidare, eller så får jag rätt och får tjänsten. Men, även om jag skulle få tjänsten kommer jag inte vilja vara kvar där. Jag kommer alltid att veta vad han egentligen ville, och vad han tycker. Och det han sa kommer sitta i. Så jag kommer ändå söka mig därifrån så fort jag bara kan i så fall.
Det är hemskt när man inte vill fara till sitt jobb där man alltid trivts så bra. Fram tills nu så att säga.
Det knyter sig liksom i magen, helst när jag ser honom. För även om det bara var en massa ordbajsande från hans sida så tog det ont.
Hur som helst kommer det bara vara en ganska skön känsla att få slå han lite lite över fingrarna. Och det kommer det göra oavsett hur det slutar.

Blev en prommis ikväll också för mig och Nettan. Samma sväng som igår. Riktigt skönt att röra sig lite. Getterna sprang på rad när vi passerat. Såg ganska kul ut. Säkert mest för att det var mörkt, utan bjällrorna hade man nog aldrig ens upptäckt dem.
Imorrn när jag kommer hem blir det att packa. Bara hoppas all tvätt hunnit torka tills dess. Måste nog höra vad Erik vill ha med sig också så jag kan tjuvstarta lite innan han är hemma. För fredagmorgon bär det av. Tala om härligt det ska bli. Bara hoppas på att vädret ställer upp också under helgen. Så länge det inte regnar är jag nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0